Snart advent

Tipp trapp tipp tapp.... Snart vi tar fram tomten, snart tar fram tomten....vinden viner dimman döljer huset, döljer huset. Tipp tapp tipp tapp tippi tippi tipp tapp tipp tipp tapp!

Ingen snö och kyla, bara en massa regn och rusk och dimma som styrker runt huset och gör att man blir kall om både näbb och klor. För att inte tala om vad den gör med fjädrarna! Tur att det finns hårtork att använda! På söndag är det tydligen dags för advent, det kan man inte tro med tanke på vädret! Då ska jag dricka glögg och äta lussekatter har jag bestämt! En massa glögg och lussekatter! Ja, ja, försäljaren och hustomten och råttorna ska väl få lite de oxå, men jag ska ha mest, det har jag bestämt! Är man uggla så är man, och då MÅSTE man ha det.

Idag var Malin och Torbjörn sena hem. Det visade sig att de hade varit och handlat lampor och lite mat på vägen. Tycker det är lite oförskämt att de inte säger till att de ska vara sena. Då hade jag ju fixat maten själv, men nu väntade jag på att få en rejäl bit revbensspjäll och potatismos. Det är ju inte varje dag man får sådan festmat!

Nix pix, dags att avsluta ska spela dammfotboll med hustomten och flodhästen.

Det funkade!

Äntligen inne! Och badad och ren i fjädrarna. Ser fram emot att spela dammboll med flodhästen och råttorna... och kanske trassla till en tråd eller två...

Burr!

Nu börjar det allt bli kallt om näbben! Sitter och tittar på trappen. Det är lite orättvist tycker jag att blommorna har fått komma in men inte jag. Längtar efter ett varmt bad och att sedan bli insnurrad i en stor handduk. Att titta på elden i kaminen är inte dumt det heller...
Det har varit lite väl lugnt här på gatan den sista tiden. Malin och Torbjörn jobbar ju så jag kan inte retas med Torbjörn när han målar eller hjälpa Malin att rensa i trädgården (jaga spindlar är kul). Elvira-Olga pratar om att hon ska flytta in på altanen och gå i ide och hur kul är det att lyssna på på en skala ett till tio? Typ noll!
Nåja, pumporna är iaf fina och jag gillar att jaga löven när de blåser omkring och att gömma mig i en lövhög och hoppa fram och skrämda någon katt som går förbi.... men .... men.... NU VILL JAG FAKTISKT KOMMA IN!

Orvardagen

I torsdags hade jag namnsdag! Och vilken tur jag hade med vädret! Sol hela dagen, förutom lite dimma på morgonen förstås. Jag passade på att flyga till flämsjön och kollade in hur fiskarna i sjön hade det. Där träffade jag på en av skatorna som bor i syrenhäcken. Jag råkade nämna att det var min namnsdag och genast frågade han om jag skulle ha någon fest och om han kunde bjuda med de andra skatorna. Jag hade inte ens tänkt på att jag kanske borde ha en fest, men så tänkte jag, varför inte! Det kan ju bli kul!
Jag flög hem med en massa tankar i huvudet. Vad har man att bjuda på på en namnsdagsfest? Maskar är ju en självklarhet och lite chips och bröd. Sedan kunde jag ju ta lite frön och nötter förstås. Måste få Malin att göra lite äppelpaj oxå....med mycket kanel och vaniljsås.
Jag hittade maskar och gråsuggor i komposten. Det värsta med gråsuggor är bara att få dom att vara på samma ställe tills man ska äta upp dom! Inte det lättaste, men jag hittade en burk att lägga dom i . Tvätt-Sara fick hjälpa mig med locket.
Flodhästen fick hjälpa till med att hitta på lite lekar och hustomten satte upp ballonger och pyntade. Till slut var alla förberedelser klara, nu kunde skatorna komma! Och det gjorde de! En hel flock kom flaxande och landade i äppleträdet. Det visade sig att de hade komponerat en namnsdagsvisa till mig och den satte de igång att kraxa fram (det var väl inte de vackraste sångröst jag hört men det gjorde inget). Så blev det mat och sedan lite lekar innan mörkret föll och det var dags att gå och lägga sig. Jag behöver väl inte säga att jag var nöjd med min namnsdag!

Mors Dag

Idag har jag och Safira lekt hela dagen i trädgården.  Det började med att vi lekte trädgårdsmästare och hjälpte Malin att plantera blommor och frön i däcken. Vi hade jättekul med att gömma spadar,sekatör och fröpåsar för Malin så att hon fick leta efter dem. Månntro att vi skrattade när hon gick runt och muttrade att hon var säker på att hon lagt spaden på kanten av däcket. När hon gick och letade någon annan stans så la vi tillbaka det vi gömt. Behöver jag säga att jag har ont i magen efter alla skratt. Till slut var det iaf färdigplanterat och font blev det. Nu hoppas vi på att dill, rucola, ringblommor och morotsfrön ska ta sig och att körvel, indiankrasse, ananassalvia och gräslöksplantorna ska växa till sig.
Malin berättade att det är Mors Dag idag så tydligen ska man vara extra snäll mot sin mamma då. Jag har ingen aning om var min ugglemamma är då jag tänkt att jag få väl vara lite extra snäll mot Malin istället. Så när hon åkte till sin mamma för att gratta henne så passade jag och Safira på att rensa bort alla maskrosor ut gräsmattan. Säger bara det: lyckat drag! Nu ligger jag på plus (som om jag inte alltid gjorde det!).
När Malin kom hem berättade hon att hon träffat Gunnar på Melldala, men han kallas ju inte Gunnar, han heter ju Sten! Gunnar är hans andranamn. Sten Gunnar Uggla.  Oh well! Han hade äntligen bestämt sig att det var dags att flytta.  Nu bor han tydligen hos Malins mamma och pappa. Hon sa att han hade hittat en trappa där som han kunde sitta på och hålla koll på saker och ting. Det blir nog en utmaning för honom, jag har hört att det finns gott om både älg och rådjur där. Han är ju inte så gammal då de kan nog verka skrämmande för honom.
Jaha, dags att avsluta. Kan säga att Elvira-Olga hälsar och säger god natt.

Katter!

Idag var det dramatik må ni tro!
Där satt jag på trappan i godan ro och putsade fjädrarna när tre grannkatter plötsligt dök upp som från ingenstans. Två av dem jagade den tredje, som försökte ta skydd under bilen. Raggen stod på ända och svansarna var tjocka som falukorvar. Ja ni kan säkert föreställa er hur de såg ut. De hade bara fokus på sig själva.
- Du ska inte tro att du kan jaga råttor här, det här är vårat område! Sa en av katterna som jagat.
- Jag har lika stor rätt som ni! Det är mitt område också! Låt mig va! Sa katten under bilen.
Herre jösses, tänkte jag, så nonchalant! Komma här och tro att de kan komma och dundra in på mina jaktmarker. Och att jaga råttor dessutom, vilken fräckhet! Hoppas inte Tvätt-Sara får nys på detta för då ligger de riktigt illa till, det kan jag lova.
Försiktigt skuttade jag lite närmare. Jag kröp ihop så mycket jag kunde för att de inte skulle märka mig, fast egentligen skulle jag nog ha klampat rakt på för de var så inne i sitt eget. Till slut var jag alldeles bakom den närmaste katten. Jag burrade upp mig ordentligt sedan nöp jag den i svansen hårt och följde upp med ett jaktskrik som den siste mohikanen skulle varit stolt över. Ni skulle ha sett hur han hoppade rakt upp i luften och började fly redan innan tassarna nuddade maken igen. De andra katterna flydde hals över huvud åt olika håll medan jag jagade efter den första och såg till att han verkligen försvann från tomten.

Vi får väl se om de vågar sig tillbaka, men det tror jag ju knappast att de gör det.

Sov så gott i stugorna, så håller jag koll från min trapp.

P.s. syrenen har börjat slå ut.

äntligen ute på trappan!

Jag säger då det,  inget är som att få komma ut i vårsolen! Nu har jag intagit min favoritplats här i världen: trappan! Sitter och spanar ut mot vägen så att jag kan se allt som händer och håller koll på katterna i området. De får sig en åthutning då och då när de försöker göra sina toalettbesök i mina rabatter. Oerhört ouppfostrat om ni frågar mig!

Igår hände det en massa spännande saker. Helt plötsligt kom det en stor lastbil åkande och stannade precis utanför huset. Jag hoppade och hoade men han ville inte flytta på sig. Han påstod att det här var adressen han skulle till. Det blev till att kalla på Malin och Torbjörn så att de fick ta hand om saken. Under tiden flaxade jag upp på flaket för att kolla vad det var han hade med sig. Det var stora vita plastsäckar med jord och sten. Men vi har ju en massa jord och sten på baksidan tänkte jag, inte kan vi väl behöva mer? Men det visade sig att det verkligen skulle hit. Med van hand manövrerade chauffören  lyftkranen på bilen så att han kunde lyfta av säckarna och ställa dem på uppfarten. Jag frågade hur långt han kunde lyft så tunga säckar och han sa att det gick att sträcka sig hela 15 m om han var tvungen. Det är långt! Tänk om flodhästen hade varit med då, då hade han blivit imponerad!

Har ju glömt att berätta om Saphira, nyaste tillskottet i familjen. Hennes uppgift är tydligen att vakta däcken när växterna har kommit dit. Hon tar sitt uppdrag på fullaste allvar. Det var knappt att jag fick landa på ett av däcken häromdan. Hoppas att hon släpper den attityden, annars kommer vi att få problem hon och jag. Jag var ju trots allt här först! Ålder före skönhet eller vad det nu är de säger? Eller kanske inte, tycker nog att det borde var ålder OCH skönhet framför..... åhh, jag vet inte.... vad komplicerat det blev nu då! .... framför drakar förstås!

När bilen hade åkt blev det fart på Malin och Torbjörn. Malin grävde i den gamla jordhögen och sorterade ut sten och ogräs och sedan spillde hon ut jorden på gräsmattan. Hon är allt bra konstig den där! De flesta andra vill ju ha gräs på sin tomt och så går hon och häller ut en massa jord överallt. Undra hur hon tänkte där! Torbjörn är inte mycket bättre han. Han höll på med ett stort stycke plast som han skar bitar av och försökte passa in i däcken. Jag var tvungen att stänga öronen flera gånger för han lät så konstigt ( han sa en massa konstiga ord som jag inte vill ta i min näbb). Elvira-Olga gjorde sitt bästa att försöka hjälpa honom att mäta omkretsen i däcken, men hon hade lite svårt för det där med enheter. Decimeter är ju faktiskt inte det samma som meter. Jag tror att hon får träna lite mer på det där, fast det är klart, hon är ju inte så gammal och bara en drake.