torsdag 15 maj 2014

Katter!

Idag var det dramatik må ni tro!
Där satt jag på trappan i godan ro och putsade fjädrarna när tre grannkatter plötsligt dök upp som från ingenstans. Två av dem jagade den tredje, som försökte ta skydd under bilen. Raggen stod på ända och svansarna var tjocka som falukorvar. Ja ni kan säkert föreställa er hur de såg ut. De hade bara fokus på sig själva.
- Du ska inte tro att du kan jaga råttor här, det här är vårat område! Sa en av katterna som jagat.
- Jag har lika stor rätt som ni! Det är mitt område också! Låt mig va! Sa katten under bilen.
Herre jösses, tänkte jag, så nonchalant! Komma här och tro att de kan komma och dundra in på mina jaktmarker. Och att jaga råttor dessutom, vilken fräckhet! Hoppas inte Tvätt-Sara får nys på detta för då ligger de riktigt illa till, det kan jag lova.
Försiktigt skuttade jag lite närmare. Jag kröp ihop så mycket jag kunde för att de inte skulle märka mig, fast egentligen skulle jag nog ha klampat rakt på för de var så inne i sitt eget. Till slut var jag alldeles bakom den närmaste katten. Jag burrade upp mig ordentligt sedan nöp jag den i svansen hårt och följde upp med ett jaktskrik som den siste mohikanen skulle varit stolt över. Ni skulle ha sett hur han hoppade rakt upp i luften och började fly redan innan tassarna nuddade maken igen. De andra katterna flydde hals över huvud åt olika håll medan jag jagade efter den första och såg till att han verkligen försvann från tomten.

Vi får väl se om de vågar sig tillbaka, men det tror jag ju knappast att de gör det.

Sov så gott i stugorna, så håller jag koll från min trapp.

P.s. syrenen har börjat slå ut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar