Långtråkigt

Ibland kan en ugglas dagar vara ganska långa ... och tråkiga. Som idag. Flodhästen tjurade och ville inte vara med på dammfotboll, han påstod att jag fuskade bara för att jag har vingar att flaxa med. Jag kan väl inte hjälpa att jag inte har lika stor näsa som han att blåsa med?! Och råttorna var ute någonstans och härjade. Jag slår vad om att Tvätt-Sara fått för sig att hon ville gå och hälsa på några släktingar i skogen, hon har ju några stycken. Hustomten var i och för sig hemma men för det mesta är det ingen idé att försöka få honom att hänga på och göra något följt han är så upptagen med allt vad en hustomte måste göra. Och ovanpå allt detta så hade Malin och Torbjörn en riktigt lång jobbdag och kom inte hem förrän klockan var halv sju på kvällen. Ja, ni märker, det är inte alltid så lätt att vara uggla, särskilt inte att behöva roa sig själv på detta vis! Fast nu snöat det visst igen. Kanske kan jag övertala Malin och Torbjörn att ta med mig och åka pulka till helgen, såvida Torbjörn inte blir förkyld förstås, jag tyckte det lät som han började snörvla nu på kvällen.

Dammfotboll

Morr! Gillar inte snabeldrakar! De sabbar allt!
Som idag. Flodhästen hade kommit på en jättebra idé. Bakom Malins garnkorg i vardagsrummet brukar det bildas en hel del damm och idag var de särskilt stora. Flodhästen föreslog att vi skulle spela med dem. Han frustade till lite så de flög iväg mot mitt mål och jag flaxar för att försöka hindra från dem. Vi höll på hela förmiddagen och hade hur kul som helst. Så kom flodhästen på att det nog skulle vara ännu roligare om råttorna och hustomten ville vara med och spela. Det ville de gärna men hustomten undrade om vi kunde vänta till lite senare på eftermiddagen eftersom han hade lite saker att fixa med först. Det hade vi inget emot, vi var ju lite trötta efter förmiddagens spel och behövde äta också.
Vem är det då som får för sig att ta fram det för odjuret?! Jo Torbjörn! Det blev inget spel när hustomten var klar med sina saker. Både han och råttorna blev riktigt besvikna. Nu får vi vänta en hel vecka antagligen innan vi kan hitta tussar som är lagom stora igen! Suck!

Trappan

 Idag längtar jag efter att sitta på trappen och kolla på folk som passerar på gatan. Här är ett par sommarbilder på mig.
På den första är det när jag hjälpte Malin att virka kanterna på hennes kimonokofta och på den andra så får jag lite äppelpaj. Äppelpaj ska helst ätas på trappen! Tittar ni noga i bakgrunde på den första bilden så ser ni Elvira-Olga som kollar om grannens katter försöker smita in på våran tomt. Hon är inte så förtjust i dem, hon tycker att dom är lite lömska som bajsar mitt på gräsmattan. Sedan kommer Elvira-Olga intet ont anande, strosande över gräset, och trampar rakt i skiten! Jag förstår om hon inte blir så glad då faktiskt, men hon kunde ju göra som jag och använda vingarna istället, så skulle hon slippa bli kladdig om klorna.

Jag räddar en blomma

Jag vaknade av att mina människor fick för sig sig att åka den tidiga morgonbussen. De snackade något om att de skulle komma hem sent så jag skulle inte oroa mig om de inte var hemma i normal tid och att jag var tvungen att fixa maten själv. Som om jag inte alltid gör det om jag är hungrig när de är borta! Fnys! Somnade om en liten stund för jag kände inte för att gå upp, en av alla otaliga fördelar med att vara uggla! Efter ett tag höjde jag hur det tisdlade och tasslade i köket så jag hoppade dit för att kolla vad det var. Där stod råttorna runt en av blomkrukorna i fönstret och de verkade vara ganska upprörda över något. Tvätt-Sara verkade vilja ta fram tvättbaljan medan Carl och Jonathan försökte få henne att låta bli.
- Men mamma, sa Carl, du kan inte bada blommor, de tål inte att badas!
- Det gör de visst det, insisterade Tvätt-Sara, ser du inte att att den slokar? Vi måste muntra upp den. Kanske blir den gladare om den får bada, med riktigt mycket lödder!
- Nog visste jag när vi gifte oss att du gillar att tvätta saker, men nu tror jag allt att du går lite för långt, tillade Jonathan.

Jag kunde inte låta bli att skratta när jag hörde konversationen. Tvätt-Saras lösning på alla problem är att tvätta eller bada. Jag tror att det är det där med bubblor som gör henne på gott humör.

-Du Tvätt-Sara! (Jag kunde inte låta bli att lägga mig i . ) Nu lyssnar du på mig. Eftersom jag är uggla så kan ju jag det mesta! Nu tar du bara och vattnar lite grann och plockar bort de vissna bladen. Att den slokar är helt naturligt på vintern.

Tvätt-Sara fortsatte att protestera lite till men till slut lyckades vi övertyga henne om att det inte var så farligt och att blomman faktiskt inte behövde badas.

Ho ho!?

Ho hooooo! Var är ni? Vad tyst det är i huset, tyst i huset! Ingen sova, släcka äro ljusen! Ho hooo! Ja just ja, Torbjörn och Malin skulle ju börja jobba idag, då är det ju fritt fram att göra vad jag känner för. Hum kanske ska jag trassla till garnerna, eller jaga mössen eller... jag vet! Hälsa på flodhästen!  Flodhästen har för tillfället mutat in revir på köksbordet (han gillar att knapra i sig brödsmulor och annat gott när ingen ser på) och så har han fått för sig att han måste hålla koll på råttorna så att de inte hittar på den massa hyss. Det kanske är tur det. Ja att han håller koll på dem alltså. Ingen vet vad de skulle kunna hitta på för tok om inte flodhästen var där och styrde upp saker och ting.

Flax, flax, flax...duns.

Jaha du flodhästen, har du några sparade brödkanter  till mig? Ho hoooo?

Tänk det hade han och dom delade vi på. Vi hade riktigt trevligt där vi satt på bordskanten och knaprade på varsin ände och kollade att råttorna skötte sig när de vattnade blommorna.

Sent omsider kom de där människorna hem men då hade jag redan flaxar tillbaka till min plats på byrån. Där sitter jag bra och har full koll på allt som händer i huset.

Ja, god natt då och sov så gott, själv ska jag ut och jaga lite...

Det är jag som är Orvar

Hej!
Det är jag som är Orvar Uggla.
Jag bor i den lilla byn Lerdala utanför Skövde. Det är inte så långt ifrån där jag föddes, Melldala Trädgård. Där bodde jag tillsammans med mina syskon ända till den dag då Malin råkade komma förbi och skulle handla några blommor. Ja, det var blommor hon skulle ha med sig hem inte en uggla, men så blev det i alla fall för jag hade bestämt mig för att det var dags att flytta och ge mig ut på äventyr!

I den här bloggen kommer jag att berätta mer om mitt liv som uggla och om vad som händer runtomkring mig och mina människor Malin och Torbjörn. Just ja, får ju inte glömma att nämna Elvira-Olga också! Hon och jag brukar vakta trappan på somrarna. Drakar är bra på det.